Ostjäveln, del 1

Fjärde delen om människor som inte gör den här planeten till en bättre plats. De andra delarna är Tyranni, Svek och Mejl till feg chef

† † † 

”Ostjäveln” vägde ett kilo. Det var en herrgårdsost, tror jag. Från Arla. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste med den var att den var ett vapen.

Osten residerade i ett kylskåp på Lekattens vårdboende. I alla fall tills Sandra tog den.

Centrumdistriktet i Malmö är det folkrikaste distriktet. Det har 45.000 invånare och består av stadsdelarna Västra hamnen, Gamla staden, Värnhem, Rörsjöstaden, Ellstorp, Katrinelund, Davidshall, Lugnet, Västra Sorgenfri, och Rådmansvången. När man jobbar på nattpatrullen centrum ansvarar man för alla de gamla och/eller sjuka som fortfarande bor hemma och som har avtal med hemtjänsten. Man har fasta insatser som byten av katetrar, tömning och bytning av stomipåsar, byten av blöjor, överräckning och administrering av läkemedel, morfin och insulin, inhalering och tillsyn av syrgas; stödstrumpor, bandagering, sårtvätt och såromläggning, men också stöd och flytt och lyft vid sänggående och nattliga toalettbesök, plus tillsyn och vändning av de som inte kan vända sig i sängen själv. Förutom denna uppsjö av schemalagda insatser är man också tvungen att svara på larm. Alla som har hemtjänst har också ett trygghetslarm installerat i hemmet med en tillhörande larmknapp på handleden eller runt halsen. Skulle något hända trycker vårdtagaren på larmet och signalen går till en larmcentral som sedan ringer ut larmet till nattpatrullen. Ofta handlar det om att någon behöver gå på toaletten, eller att någon är orolig och behöver en extra lugnande tablett eller sömnpiller. Ibland handlar det om fallolyckor. Någon har ramlat och kan inte komma upp. I värsta fall är något brutet och man måste kalla på ambulans. Det händer också att någon har fått hjärtstillestånd och måste återupplivas med hjärt- lungräddning. Dessa livshotande larm går i regel ut till oss först, istället för till sjukvården, för det är lättare för en vårdtagare att trycka på larmet på handleden än att ta sig till telefonen och ringa 112.

För allt detta jobb är man i centrum bara 4 undersköterskor, vilket är minst en för lite. Man är fördelade på två bilar. Det ena teamet tar hand om väster och den andra om öster. Man brukar säga Lugnet-sidan eller Värnhemssidan. Det går i perioder om vilken sida som är jobbigast. Dvs vilken sida som har mycket larm och/eller mycket fasta insatser.

Denna natten var det jag, Emma, Mapenda och Lotta. Jag och Emma hade Lugnet. Och just nu gav det skäl för namnet – under den senaste månaden hade det varit vansinnigt mycket att göra på Värnhem.

Sandra var ”jokern” i leken.

När man jobbar på nattpatrullen så börjar en personal klockan 21 och de övriga tre klockan 23. (Alla slutar runt 7 på morgonen). Den som börjar nio på kvällen startar sitt pass på Lekattens vårdboende och de som börjar kl elva börjar i S:t Knuts hemtjänsts lokaler, där kvällspatrullen utgår ifrån, och där alla larmnycklar finns, i stöldsäkra metallskåp med kombinationslås. Nycklarna är alla försedda med anonyma larmnummer, inte med namn och adress. För att veta vart nycklarna går måste du komma åt kunduppdragen, och dessa kommer bara personalen åt. Och de på larmcentralen.

Lekatten är ett vårdboende som på natten bara har en personal. Denna personal börjar alltid klockan nio, och behöver hjälp med läggning av vissa vårdtagare som är för tunga för att ta ensam. Man behöver lift o.s.v. Därför startar en från nattpatrullen sitt pass på Lekatten. Sedan när klockan närmar sig elva tar man sig ner till S:t Knut för att möta upp sina kollegor och starta det "egentliga" nattpatrullarbetet.

Kutymen är att man under natten, när man har sina pauser, tar sig upp till Lekatten och håller Lekattspersonalen sällskap. Man äter, fikar, tittar på teve, samtalar, eller sträcker ut sig på en soffa.

Sandra, som egentligen jobbar på nattpatrullen, hade den här natten hoppat in för Gerda, som ville vara ledig. Det är okej, eftersom chefen för nattpatrullen också är chef för Lekatten. Det är alltså samma administration. 

I Sandras uppgifter låg också att våttorka ett par korridorer och bre smörgåsar till frukosten för de boende. Det är här osten kommer in i bilden. Osten – Sandras vapen. 

Låt dramat börja...

här!