Livet har rövknullat och slagit sönder
mig så många gånger att jag inte längre vet någonting. Jag kan inte luta mig
mot något eller utropa mig till expert på något område. Mitt kunskapsbygge var
bara ett glastorn som splittrades såfort livet satte ner foten. Nej, allt är
borta. Jobb, titlar, familj, pengar, karriär, prestige, ambition. Jag bryr mig
inte ens längre om om någon lyssnar. Mitt i livet finner jag mig åter lika
naken som den dag jag föddes. Befriande naken. Smärtsamt naken. På platsen där
jag stod finns ingenting längre. På skylten med mitt namn syns inga tecken. Det
enda som finns kvar är mitt hjärta. Det enda som jag är är detta hjärta. Sargat och ärrat men fullt av ljus. Det gör så
himmelskt ont att älska. Men vad har jag för val. Om jag stänger mitt hjärta
finns inget kvar. Livet är kärlek. Allting lyser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar