Kraschad dator och Buddha

Min iPhone kraschade förra veckan. Den har varit med om mycket under de två åren jag haft den. Den har till och med legat en hel dag ute i regnet, och den överlevde. Men nu gav den upp. Det enda tråkiga är att min stationära dator kraschade förra veckan och att min laptop kraschade i förrgår. Helt sinnessjukt. Det här inlägget skriver jag på ett internetcafé. Så, tills jag får tillbaka mina datorer från reparation så blir det en begränsing i antalet inlägg. Ska försöka få till det varannan dag dock.

Och vad kan vara bättre att prata om just nu än förlust – att bli berövad. För mig, som är fullständigt ovillig att kompromissa med de stora sanningarna så måste jag berätta om vad Buddha sa om förluster.

Buddhismen säger att allt liv är lidande. En rätt så bister tes, får man ju säga. Men det är inte det illusionslösa livet som är ett lidande, utan livet i den här ”världen”. Enligt buddhismen är den här världen en illusion. Det illusoriska i den är att vi tror att den är beständig – den ger oss det intrycket. Men allting flyter och allt är stadd i kontinuerlig förändring. Allt vi vinner ska vi en gång förlora. Till och med våra liv ska vi förlora.

”Den som har flest saker när han dör vinner.”

Denna oslagbara utsaga var ett hyfsat populärt t-shirtstryck på 90-talet. Texten skulle kunna vara buddhistisk. När vi läser den inser vi hur befängd den är – ett ironins axiom. Vi kan ju inte ta med oss någonting till andra sidan graven. Enligt buddhismen är det enda vi tar med oss vår karma, och beroende på hur vi levt livet så ska vi antingen återfödas till ytterligare lidande, eller så ska vi kunna bryta återfödelsernas kretslopp och nå frihet – nirvana.

Nu är det ju många som är rädda för döden och tycker att om det erbjuds en återfödelse, så är man inte helt oäven till detta. Men betänk följande: Väldigt, väldigt få människor – om ens några – som uppnår väldigt hög ålder är intresserade av att leva. De flesta tycker att nu får det snart vara nog. Jag har jobbat en massa år inom vården, och jag har ALDRIG stött på en människa som tycker annorlunda. De som är sjuka vill slippa leva i ständig smärta och plåga. De som är friska är helt enkelt uttråkade och ensamma; inget är egentligen kul längre. Alla deras vänner är döda och kanske till och med deras barn, och barnbarnen räcker inte till som glädjeämne längre. Man har sett allt och upplevt allt och man känner sig färdig med jordelivet.

Så, de som tror att livet alltid är att föredra bedrar sig. När man är ung och har livet framför sig är det naturligt att vilja leva – och vi tycker också det är grymt när barn och unga människor dör. Men eftersom allt är stadd i evig förändring, så kommer vi att mista vår energi, ungdom och kraft. Vi kommer att drabbas av besvikelser, förluster och sorger. Och vi kommer att upptäcka att lyckan är något högst förgängligt. Underbart är kort. Tillslut orkar inte människans hjärta hoppas längre på att allt ska ordna sig och bli bra. Det mänskliga livet tycks vara en tombola med omväxlande smärta och elände och korta ögonblick av ljus och glädje.

Av just denna anledning sökte Buddha en väg ut ur lidandet. Han såg människans sorgliga villkor och insåg att något var djupt fel. Och felet stod att finna i människans eget sinne. Ett sinne som jagade efter ihåliga saker. Saker som aldrig kunde tillfredsställa. Och han insåg att enda sättet att sluta lida var att medvetet göra sig av med allt: att bekämpa begäret efter jordisk lycka.

Och här är det mycket intressant att se, att på buddhastatyer, så är buddha för det mesta fridfull eller rentav glad. Vissa statyer avbildar honom dessutom som tjock och välmående och lycklig. Hur kan detta vara? Om han nu säger att vi ska sluta söka jordisk lycka, hur kan han då ändå vara lycklig? Är det inte en självmotsägelse?

Nej, det är det inte. För det finns ett liv bortanför jordens fåfänga illusioner. Ett andens liv. Och i den enda sanna bemärkelsen är denna ande ditt SANNA jag. Detta är det Jag du kommer att hitta om du följer buddhismens hårda och kompromisslösa väg av försakelser. Detta Jag som är evigt och oförstörbart. Hur kan man vara något annat än lycklig om man kommer hit, till den varaktiga fridens rike.

Så hans råd till människor som ville följa hans väg var att redan nu göra sig av med sina bindningar till allt: både materiella och emotionella. Detta var enligt honom det enda sättet att slippa sorg och förtvivlan för alltings yttersta förgänglighet.

Nu behöver jag ju i och för sig mina datorer. Men jag måste också samtidigt gå till mig själv och fråga mig vad dessa förluster betyder och vad de har att lära mig. Ytterst kan jag se att det viktigaste som finns är hälsa, och den har ju inget med ägodelar att göra. Och Buddha skulle säga: ”Du har din hälsa och tack vare den kan du fortsätta sträva efter nirvana, vilket är det enda korrekta sättet att leva – den enda vägen som leder till sann lycka.”