Saknad

Ibland förlorar du bara en människa. Och det finns inget du kan göra åt saken. Det var inte ditt val. I alla fall inte ditt medvetna val. Kanske var du inte aktsam nog. Kanske vilade beslutet hos din vän.

Kanske handlar det om en älskad människa som dog. Kanske var det en partner som lämnade dig. Som gick sin väg. Kanske var det en vän som flyttade till en annan ort, och ni förlorade kontakten med varandra. Kanske var det ett barn som vände dig ryggen. Eller en syster eller bror, eller mamma eller pappa. Kanske var allting ditt fel, eller den andres. Eller bådas. Kanske var det bara ödet.

Vi bär alla på dessa sorger. Det är något som är gemensamt för oss alla. Det finns inget att göra åt saken.

Så sluta plåga dig själv nu. Sluta grubbla och klandra. Var inte bitter eller sorgsen eller arg. Det blev bara som det blev. Det är bara så. Det som har varit kan inte ändras eller tas bort. Det gäller bara att inte tänka på det så ofta. Så släpp taget nu och låt livets flod föra dig vidare, svepa dig med. Det finns så mycket kvar att upptäcka. Så mycket glädje kvar i världen.

En gång ska ni träffas igen. Någonstans. Någon gång. I någon annan tid. Med era gamla ansikten eller nya. Men ni ska känna igen varandra. Och ljuset ska lysa upp era hjärtan och allt ska bli bra igen. Så tänk på den personen med kärlek, och släpp det sedan. Allt är okej.