Sjön Alsen, samhället Alsen med kyrkan, och fjärran i bakgrunden Oviksfjället. Ja, som jag sagt till Agneta så kände jag att mina krafter var så upphällningen. Min packning var på tok för tung för en marsch på mer än 30 mil och mina blåsor på tårna gjorde vart steg till en plåga. Det hade inte hjälpt att jag punkterat dem. De fortsatte växa och vätska sig. Efter min långa vaka under natten och med endast ett par timmars sömn så kändes tanken på hela mitt företag outhärdlig. Bara tanken på att ta mig de 5 km till Alsen var mig övermäktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar