Jag hade läst någonstans om älgfolket i Glösa, men blev helt överrumplad när jag klev in i den här boden för att kränga av mig ryggsäcken. Ivan var på väg för att vattna kor åt någon granne så jag klev ensam in i dunklet. Och höll nästan på att skita på mig, för det första som mötte mig var hela knippen av avsågade älgklövar upphängda längs väggen, och när jag vände mig om stirrade älgkranier ner på mig. Samtidigt steg ur de mörka vrårna ett skräckinjagande avgrundsljud som från 1000-tals osaliga älgsjälar. För en bråkdels sekund var jag helt övertygad om att de just nu steg upp ur underjorden för att utkräva sin hämnd för att någon snott deras fötter. Det tråkiga var att de skulle hämnas på mig, för bevisligen stod jag ju i en koja omgiven av deras lemmar. Men så upptäckte jag en skylt på väggen och förstod att jag var inne i en utställningslokal om älgfolket - de som gjorde hällristningarna för över 4000 år sedan. Jag såg också en skylt som berättade att ljuden jag hörde kom från 'brummare' - björkbitar i långa snören som man i stora cirkelrörelser svingade över huvudet. Men skadan var redan skedd. Chocken hade slagit min fogpunkt ur läge, och den var nu på glid. Personligen kände jag att vad som helst kunde hända. Tillvaron hade plötsligt blivit surrealistisk. Den hade blivit både hotfull och lockande. Den hade blivit magisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar