Det
sägs så mycket om modet som krävs för att öppna nya dörrar. Allt beskrivs i
positiva ordalag. Man talar om att testa nya saker, se möjligheterna,
"think out of the box", göra ett lappkast, etc. Jag tycker att det
finns ett helt förbisett mod: modet att stänga gamla dörrar efter sig.
Att
påbörja något nytt kräver ett visst mod. Att avsluta något kräver detsamma.
Modet att säga nej kräver lika mycket av hjärtat som modet att säga ja. Och det
kan leda till lika många oväntade fördelar som något annat.
För att
ytterligare illustrera, så kan ett nej också vara ett ja - ett ja för dig själv
och den nyvunna frihet som du vinner genom att avstå från något som du
egentligen inte har tid eller lust med längre. När skördeperioden är över huggs
plantorna ner och blir till foder för djuren. Lämna nu det gamla och gå in i
det nya. Det är samma sak. Modet att röra sig består av en och samma energi,
uppdelad i två halvor - det förflutna och framtiden. Det förflutna måste
välsignas och släppas och det nya måste välsignas och omfamnas. Båda är
likvärdiga handlingar, för de delar samma funktion - att se till så att något
nytt händer, att se till så att vi kan ändra kursen.
Om du tar bort det gamla samtidigt som du tar ett steg
in i framtiden, så kommer din handling att bli desto mer kraftfull. Om du
lämnar det gamla kvar blir dina kraftansträngningar svagare eftersom du släpar
runt på en massa dödvikt som inte tjänar något syfte längre.
