Banbrytande
forskning inom fältet neurokardiologi har visat att de nerver som finns i
hjärtat och som länge gått under det gängse namnet "hjärtats
retledningssystem" innehåller så mycket mer än elektriska impulser.
Hjärtats retledningssystem är inte bara ett tändstift. Tvärtom. Hjärtats
nervsystem (med centrum i sinusknutan, AV-knutan och hisska bunten) skickar
enligt mätningar hjärnan fler "tankeimpulser" än tvärtom. Och
överraskande nog har det befunnits innehålla just den kategori nerver som finns
i hjärnan och som av neurologisk vetenskap har tillskrivits förmågan att tänka,
känna, processa information och fatta beslut. Det är alltså mer än troligt att
hjärtat kan tänka och känna. Antingen helt åtskilt från hjärnan, eller i nära
samarbete med den. Att följa sitt hjärta är kanske något som ska tas rent
bokstavligt.
Dessa
neurokardiologiska upptäckter tycks bekräfta de upplevelser som mellan 5-10% av
hjärttransplantationsmottagare har haft. De har plötsligt och överraskande
funnit sig byta intressen och preferenser i livet strax efter en
hjärttransplantation. De har också fått minnesbilder av saker de aldrig har
upplevt. Vid efterforskning har det visat sig att dessa impulser, känslor och
minnen motsvarar beskrivningen av den avlidne donatorn, och specifika händelser
som patienten helt oförklarligt har fått upp i minnet har av donatorns familj
och vänner kunnat bekräftas som dennes minnen. Hjärtat kommer alltså ihåg vad
det har upplevt tidigare, när det levde i någon annans kropp. Huruvida detta
innebär att en främlings "själ" har inympats i en ny kropp - eller
att s a s två själar har sammansmält i samma kropp är inget som avhandlas.
Frågan om "själar" är alltför mycket en trosfråga
för att kunna handskas med vetenskapligt. Däremot börjar allt fler
neurokardiologer uppmärksamma fenomenet, och bevisen är nu för många för att
förnekas. Vad kroppens tanke med detta är, vet ingen, men att hjärtat tänker,
känner och minns är mer än troligt.
Intressant
läsning om fenomenet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar