Oavsett vad mitt huvud anser - och huvudet anser ju alltid en massa saker som vi ju alla vet - så är det dessa två vänner som bär mig framåt mil efter mil. Jag tackar dem och välsignar dem och plåstrar om dem så gott det går. Just nu har jag otäcka blåsor på lilltårna men jag ska punktera dem och se om de inte läker snabbare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar