Törst

Klockan passerar just nu midnatt. Jag har inte orkat sitta ute på krogen och gäspa mig igenom en hel kväll bara för att vänta på det som jag egentligen vill ha. Jag har suttit hemma och ätit min Pot au feu och druckit ett rött vin. Jag torkar mig om munnen med en linneservett och vet att det är hög tid.

Någon väntar på mig därute någonstans.

Som jaktspindeln lämnar jag min mörka håla och följer med inre tvång min längtan ut i natten. Följer min törst efter glömskan och smutsen. Sirenens sång som sjunger om den ljuvliga smutsen.  Som en svävande silvertråd som leder mig genom staden. Som leder till skratten och löftet om glömska. En mening bortom orden jag har i mitt huvud. Bortom natten och himlen och veckornas dagar. Jag måste förgås. Lösas upp för att dö på nåns tunga. I vällust jag drunknar i dunkel och suddiga färger på krogar, över kandelabrar i mörka rum med glödande ögon och människors ansikten som smetiga fingeravtryck på nattens canvas. Försvinner i trängsel och sorl och svettiga armar mot min hals. Lukten av färskbrända jaktmarker och len, len, barskrapad hud. Lakrits och päron och honung och ett nytvättat kön. Jag kan känna doften nu. Det är nära. Jag vet jag ska få det jag kom hit för att få. Någon som längar efter någon som längtar efter dem. Kanske är jag denna någon i natt. Det spelar ingen roll. Jag kan vara vem dom vill. Jag är ändå bara en dröm som ska dö i gryningen. Jag säger vad som helst, det som passar in. Jag har ingen heder kvar. Men det gör inget, för de jag möter är precis som jag. Och orden jag droppar som honung i deras öron ger natten en lyster som dröjer kvar. Till morgonen.

Och även om det inte är sant, baby, så är det ändå tillräckligt sant för att det ska bli du och jag i natt. Vi ska spela en bit av oss själva för varandra. Just den bit vi vill vara. Resten är borta och glömt. Detta är friheten. Och vi anpassar oss till frihetens krav. Och just därför vet jag att vi kommer att finna tröst. Och vi kommer att dricka oss otörstiga i en säng någonstans. På vita lakan ska vi framkallas och bli verkliga. Och det är okej. För att vi säger att det är okej. Och jag ser det redan i dina ögon. Och inget annat spelar någon roll.

Jag lutar mig fram mot ditt öra och snuddar din kind med mina läppar och säger:

Hör du sången de spelar, baby?

Den berättar om oss

Om vår törst

Om vår längtan

Och du lägger din varma hand på mitt lår. 

XXX