Så fort jag lider av inre nöd. Så fort jag lider av en känsla av att jag inte står ut en sekund till. Så fort jag känner att jag vill ta till mina gamla vanliga flyktmedel: sex, alkohol, droger, mat, godis, nikotin, prylar, pengar, karriär, semester, möbler, boende, konsumtion - så måste jag förstå, och lära mig, att det hål jag upplever mig ha i mitt inre INTE kan fyllas utifrån, bara inifrån. Den inre nöd jag lider, kommer inte från att jag inte har det som alla andra tycks ha, utan för att jag har förnekat mig själv min inre rättighet att vara konstant lycklig. Och denna lycka kommer inte från den här världen - den jag blickar ut på varje dag - utan från den inre världen, där vårt sanna hjärta och vår självkärlek bor. Vår inre trygghet med oss sjäva är den enda klippan i universum som kan stå emot alla livets stormar. Om vi tror att vi kan hitta denna frid och kärlek utanför oss själva så fortsätter vi bara vår eviga förnekelse och glömska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar